Tjenis ...(får man skriva sånt?..)
Hej Dagboken!
Jag tror jag ska börja skriva det. Det låter mycket barnsligare och kuligare att skriva så. Fast iförsäg så är det roligare att variera sig. Jaja vem bryr sig. NU ÄR DET LOOOOOOOOV!!!!! :D wihooo. Snart ska jag fara till Linn i burträsk! Kulkulukul! Har längtat efter Linn, såklart vem skulle inte göra det ;) ^^ Det är många jag längtar efter i nuläget. När jag tänker på det så längtar jag efter morfar, mormor, farfar (inte farmor för henne harjag aldrig träffat och då är det svårt att veta..), min syster Lisa, Mattias. Alla de är nu uppe i himlen och änglar sig. Jag tror att de alla mår bra, de kan sitta på ett mjukt och fluffigt moln och titta ner på oss. "Titta! Linnea har trasiga strumpor på sig idag." Kan de säga. Eller "Oj, se så sura alla människor var idag. Kom så far vi ner och viskar något roligt i deras öron, eller så kittlar vi dem!" eller kanske "De kan visst bara tänka på mig idag. Det kanske är bäst att blåsa det ledsna ur deras kroppar och påminna dem om roliga minnen vi har haft tillsammans!". Någonstans tror jag att alla döda fins kvar och vakar över oss. När jag tänker på en som gått bort försöker jag alltid tänka på de glada minnena och hur bra den personen eller det djuret har det där uppe. Det kan vara svårt för vissa att förstå hur mycket ett djur betyder. Vissa blir nästan sura på de som sörjer sina djur länge. Kanske är det för att de vill vara de som sörjer allra mest. Jag till exempel skäms lite om jag inte gråter när någon har dött och då tror man att den döde själv blir ledsem för att man inte saknar den tillräckligt. Menså är det ju självklart inte och alla sörjer olika mycket och visar det olika mycket.
Jag skriver mer sen för nu ska jag fika :)
hej på dig leverpastej!
